Saudiarabiens regering är baserad på den islamiska sharialagen som är en form av teokratisk monarki där all regeringspolitik och lagar kretsar kring konstitutionen skriven av kungen som den stora islamiska immanen och endast kungen kan göra ändringar i konstitutionen. Saudiarabien är ett kungarike indelat i 13 stater med varje stat utsedd av den stora islamiska immanen eller kungen. The Grand Islamic Imman är också statschef och delar styrande befogenheter med Ministerrådet, Sunniprästerns råd och Shurarådet. Ministerrådet är den verkställande grenen av regeringen som sköter den dagliga verksamheten medan Sunniprästerskapets råd har ett enormt inflytande när det gäller religiös lag och Shurarådet fungerar som ett rådgivande råd som ger kungen råd i frågor om administration och styrning.
Den saudiarabiska regeringen har en omfattande och komplex byråkrati inklusive ett ministerium för utrikesfrågor, inrikesfrågor, försvar och rättvisa. Saudiarabien är det enda landet i världen med bara ett ministerium. Alla större regeringsbeslut och politiska initiativ kommer från Kungl. Kungen delegerar sina befogenheter i hela regeringen för att säkerställa att regeringen är väloljad och väladministrerad. Det är dock inte allt kungens ansvar. Ministerrådet deltar i granskning och godkännande av besluten. Efter att vederbörande myndigheter undertecknat en handling skickas den till kungen för slutgiltigt godkännande.
Den saudiarabiska regeringen drivs av ett ”top-down, centraliserat tillvägagångssätt” när det gäller att hantera viktiga frågor. Detta beror på att kungen är ledare för regeringen och är den enda representanten för folket i Saudiarabien. Inga politiska partier eller oppositionsgrupper är tillåtna i Saudiarabien. Detta har lett till ett unikt regeringssystem känt som en ”monarkial autokrati” där folkets vilja styrs av kungen.
Saudiarabien har en av de mest stabila och mäktiga ekonomierna i Mellanöstern. Detta tillskrivs främst regeringens politik att se till att dess medborgare har tillgång till livets grundläggande förnödenheter. Den gör detta genom att ge generösa subventioner för bostäder, hälsovård, utbildning och andra viktiga tjänster. Regeringen har också genomfört ett flertal ekonomiska reformer under åren som har haft en positiv effekt på landets ekonomi.
Den saudiarabiska regeringen använder också sina betydande rikedomar för att finansiera biståndsprogram i hela Mellanöstern. Detta hjälper till att utveckla dess ekonomi och upprätthålla diplomatiska förbindelser med andra nationer. Dessutom har regeringen gjort stora ansträngningar för att attrahera utländska investerare, vilket har lönat sig i stora investeringar som har bidragit till att diversifiera och modernisera den saudiska ekonomin.
Ojämn fördelning av välstånd
Den saudiska regeringen är välfinansierad, men detta leder inte till en välfinansierad befolkning. Landets rikedom delas inte lika, vilket gör att ett stort antal medborgare lever i fattigdom. Enligt uppgifter som samlats in av Världsbanken lever mer än 22 % av saudiska medborgare under fattigdomsgränsen, vilket är en av de högsta fattigdomstalen i världen. Många medborgare har funnit sig utan tillgång till grundläggande sanitet och hälsovård.
Det finns också ett antal frågor relaterade till bristen på mänskliga rättigheter och frihet i Saudiarabien. Den saudiska regeringen är känd för att begränsa sina medborgares politiska rättigheter, särskilt för kvinnor, vilket ger dem begränsade rättigheter att agera som sina egna agenter och fatta beslut för sina egna vägnar. Kvinnors rätt att delta i politiska processer har förbättrats under de senaste åren, men ändå är de långt ifrån jämställda med män.
Bristen på ansvar från regeringen är en annan viktig fråga. Saudiarabien har inget oberoende rättssystem. Alla fall handläggs av härskaren själv eller av dennes utsedda domstolar. Denna brist på ansvarsskyldighet och oberoende har kritiserats hårt av det internationella samfundet.
Politisk osäkerhet
Saudiarabien har varit i ett tillstånd av politisk instabilitet sedan 2011 på grund av regionala konflikter såväl som inrikespolitiska kriser som har påverkat landets regeringspolitik. 2010 avgick kung Abdullah bin Abdulaziz som monark i Saudiarabien och lämnade kronprins Salman bin Abdulaziz att ta makten. Salman har varit tvungen att balansera kraven från en allt mer återhållsam ungdom och en snabbt föränderlig befolkning med traditionella religiösa och politiska krafter. Denna balansgång är roten till politisk osäkerhet i landet.
Dessutom står Saudiarabien inför ett ökande internationellt tryck på grund av mänskliga rättigheter och utrikespolitiska frågor. Under de senaste åren har USA ökat sitt tryck på Saudiarabien på grund av upplevda kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Detta har lett till en påfrestning i relationen mellan de två länderna.
Dessutom har den politiska situationen i regionen blivit mer flyktig på grund av den pågående konflikten i Jemen och den Saudi-ledda koalitionens roll i den. Detta har ytterligare komplicerat situationen då Saudiarabien ses som en viktig allierad i kampen mot terrorism.
Politiska reformer
Saudiarabiens regering vidtar åtgärder för att införa reformer för att ta itu med några av de politiska och sociala problem som landet står inför. En stor reform de senaste åren var införandet av Vision 2030-programmet som fokuserar på ekonomisk diversifiering och skapande av jobb. Detta inkluderar utbildning, hälsovård, statlig effektivitet, utländska investeringar och främjande av entreprenörskap. Förhoppningen är att reformerna ska leda till ökad ekonomisk och politisk stabilitet i landet.
Regeringen förklarade också sitt åtagande att förbättra tillgången till rättvisa för medborgarna. Detta inkluderar införandet av en oberoende ombudsman och reformer av rättsväsendet. Regeringen genomför också åtgärder för att bekämpa korruption, som att införa nya lagar för att förhindra mutor och ge bättre löner och förmåner till statligt anställda.
Den saudiarabiska regeringen har också vidtagit åtgärder för att förbättra kvinnors rättigheter. 2017 antog regeringen en lag som tillåter kvinnor att köra bil i Saudiarabien och öppnade även upp arbetsmarknaden för kvinnor. Regeringen har arbetat för att införa förändringar i utbildningssystemet för att göra det mer inkluderande för kvinnor.
Framtidsutsikter
Trots de politiska och sociala svårigheter som Saudiarabien står inför, hoppas landet fortfarande på en ljus framtid. Regeringen har uttryckt sitt åtagande att bekämpa fattigdom och förbättra sina medborgares levnadsvillkor. Med implementeringen av Vision 2030-programmet förväntas ekonomin växa och diversifieras, vilket resulterar i en ökning av arbetstillfällen och en minskning av fattigdomen. Dessutom förväntas den politiska osäkerheten i regionen gradvis försvinna i takt med att situationen i Jemen stabiliseras.
När Saudiarabien fortsätter att liberalisera sin ekonomi, erbjuder det dessutom ett antal affärsmöjligheter för investerare. Detta gäller särskilt inom tekniksektorn där företag kan dra nytta av landets välutbildade befolkning. Dessutom innebär regeringens engagemang för förbättrade mänskliga rättigheter och demokratiska reformer också ett antal möjligheter för företag och privatpersoner.
Framtiden för Saudiarabiens regering beror till stor del på dess förmåga att anamma reformer och ta itu med de aktuella frågor som landet står inför. Om regeringen lyckas med det kan det leda till en era av hållbar fred och välstånd för landet.
Civilsamhällets rörelser
Det civila samhällets rörelser har uppstått under de senaste decennierna som svar på regeringarnas misslyckande med att ta itu med de sociala och ekonomiska frågor som dess medborgare står inför. De senaste åren har grupper i det civila samhället kampanjat för bättre tillgång till högkvalitativ utbildning, hälsovård och jobb. Deras kampanjer har också fokuserat på frågor som ojämlikhet mellan könen, mänskliga rättigheter och social rättvisa. Dessa rörelser har också varit aktiva för att efterlysa större medborgardeltagande och demokrati i Saudiarabien.
Dessutom har civilsamhällets grupper arbetat för att ta itu med några av de grundläggande orsakerna till social och ekonomisk ojämlikhet i landet. Till exempel kämpar de aktivt för reformer av rättssystemet och tillgång till hälso- och sjukvård för behövande. Dessutom har dessa grupper också drivit på för större transparens i regeringen och dess beslutsprocesser samt ett slut på social och politisk diskriminering.
Förespråkare för civilsamhällesrörelser betonar att dessa grupper är nödvändiga för en hållbar utveckling av Saudiarabien. Det beror på att de kan se till att regeringen ställs till svars och att den är transparent i sitt beslutsfattande. Genom att göra det kan de säkerställa att medborgarna ges lika möjligheter och att deras rättigheter och friheter respekteras.
Utmaningar som civilsamhällets rörelser möter
Trots deras potential att påverka positiva förändringar i landet står det civila samhällets grupper i Saudiarabien inför ett antal utmaningar. Dessa sträcker sig från juridiska restriktioner till brist på ekonomiska resurser. Dessutom är landets regering fortfarande fientlig mot sådana rörelser och har ibland tillgripit förtryck för att tysta dem.
Dessutom är landets präster fortfarande djupt skeptiska till sådana rörelser, vilket har begränsat deras förmåga att växa och påverka meningsfull förändring. Detta beror på att många av prästerna antingen är kopplade till regeringen eller är ovilliga att öppet kritisera regeringens politik och handlingar. Dessutom saknar landets civilsamhällesrörelse fortfarande en tydlig och enhetlig plattform, vilket hindrar dem från att göra ett starkt och legitimt argument för reformer.
Trots utmaningarna är det civila samhällets rörelser i Saudiarabien fortfarande viktiga för landets utveckling. De tillhandahåller en plattform för medborgare att uttrycka sina åsikter och bekymmer och kan vara ett kraftfullt verktyg för att påverka regeringens politik. Dessutom är sådana rörelser viktiga för att öka medvetenheten om sociala och ekonomiska ojämlikheter och främja större jämlikhet och frihet i landet.
